Spicy Quill! Någon har fått sin penna att bli lite kryddig, va? Nej? Åh, mitt fel, jag trodde jag hörde ljudet av en penna som blev lite för upphetsad. Åh… Menade du SpicyQuill.com? Den där är en helt egen best. Låt mig svamla lite: du förstår, att skriva snuskiga kärlekshistorier ska ju befria en man, låta honom krypa genom de smutsigaste hörnen av sitt eget huvud och komma ut på andra sidan med något som faktiskt får folk att känna saker. Titta bara på mig! Jag är ett levande bevis på det. Hur som helst, SpicyQuill lovar att du slipper plågan med den tomma sidan och ger dig en privat romantikmaskin där du väljer karaktärerna, ställer in hettan och styr handlingen själv. Du matar in en idé, vrider på några reglage, och så börjar den spotta ut kapitel. Det kan inte bli enklare, eller hur?
Det stora försäljningsargumentet här: kontroll. Det här är inte ChatGPT eller Grok, där du ber AI:n att skriva en berättelse åt dig och sedan tar det vid därifrån. Istället får du en arbetsyta där karaktärerna har bakgrundsdossiers, relationerna har tidslinjer och du kan styra nästa kapitel istället för att be att AI:n ska förstå din berättelse. Med det i åtanke får gratiskonton ett första kapitel plus en fortsättning på samma berättelse. Därefter kan du välja mellan ett dagskort för ungefär sex dollar, ett månadsabonnemang för femton eller ett årsabonnemang som kostar under hundra. Men låt oss glömma prissättningen för tillfället. Istället måste vi testa den här rackaren och se om den kan leva upp till sina löften. Annars har vi att göra med en medioker AI-generator som inte skiljer sig från de vanliga LLM:erna på marknaden. Så… då sätter vi igång.
Att skapa prosan
SpicyQuill.com hälsar dig välkommen med en ruta där du ombeds fylla i din berättelseidé och välja mellan tre genrer: från fiender till älskare, slow burn eller romantasy. Jag började med en utgångspunkt som kändes som att den borde ha lite bett: två främlingar vaknar upp efter en berusad engångsgrej, en telefon ringer, och en av dem inser att den andras make hade en affär med sin egen make för länge sedan. Om du frågar mig är den här jäkla idén perfekt! Den ger utrymme för karaktärsutveckling, har ett inslag av mystik och ger AI:n en utgångspunkt som kan sträckas ut över hundratals kapitel om det görs rätt.
Jag tryckte på knappen ”Starta min berättelse”, och den hälsade mig med en stor anpassningsmeny där jag ombads att ställa in berättelsens stämning, kapitellängd, innehållsklassificering, karaktärer och miljöer, AI-modellen för berättelsen… Du fattar grejen. Jag gjorde det som vem som helst skulle göra först och döpte berättelsen till: ”Efter telefonsamtalet”. Stämning inställd på ”Romantik”, kapitelängd: Lång, innehållsklassificering: Explicit, endast för vuxna. I rutan för karaktärer skrev jag in Julian som en mörk, cynisk barfly (inspirerad av Tom Waits) som drunknar i sitt stillastående äktenskap med Vivian. Sedan beskrev jag Nora, främlingen som vaknade upp bredvid honom. Och sedan beskrev jag Noras man, en himbo som tidigare varit otrogen mot henne med Vivian.
Viktigast av allt: jag lät AI:n veta att det här handlade om ett invecklat förflutet som kom tillbaka för att hämnas. Sedan valde jag Stheno v3.2 framför alternativet Deepseek eftersom beskrivningen fick det att låta mer romantiskt inriktat och mindre som en ren hastighetsdemon. Det finns en knapp för att föreslå berättelseinställningar som automatiskt fyller i utifrån din idé och dina karaktärsanteckningar om du känner dig lat. Jag struntade i den och gjorde jobbet själv. Men det är ju praktiskt när din Wattpad-publik kräver en ny berättelse och din hjärna är helt utmattad.
Och tekniskt sett kan du generera en berättelse med de inställningarna, men det finns en mer detaljerad panel under ”Fler berättelseinställningar” som ger ännu mer kontroll över genereringen. Saker som innehållsklassificering, som sträcker sig från ”Alla åldrar” (känslorna hålls återhållsamma) via ”Vuxen” (våld och suggestiva scener tillåtna) upp till ”Explicit 18+”. Ton har alternativen Lätt, Romantik, Mysterium och Mörk. Jag valde Mörk. Längden på varje del erbjuder: Kort på cirka femhundra ord, Medel på cirka tusen eller Lång på cirka två tusen. Berättarperspektiv ger dig första person, begränsad tredje person, växlande dubbelperspektiv (två huvudpersoner som turas om) eller andra person. Sedan kan du lägga till taggar. Du har också prosastil, som delas in i Brisk (snabbt och dialogtungt), Lush (mer atmosfär och känsla) eller Literary (långa meningar, bildspråk, rytm). Jag valde ”Litterär” med dubbel växlande berättarperspektiv och medellängd eftersom jag ville att språket skulle ha en viss tyngd. Och med det är min berättelse redo att genereras.
För tidigt! För tidigt…
Jag tänker inte försköna det. Det första resultatet var välskrivet. Meningarna hade slagkraft. Ordvalet kändes inte som en tonåring som just upptäckt en synonymordbok. Men scenuppbyggnaden och handlingen? Mmm… nej. Det här duger inte, chefen. Det fanns nästan ingen uppbyggnad, inget kvarstående mysterium kring telefonsamtalet. De svarade, och plötsligt kände båda till den gamla affären som om maken just hade avslöjat den via högtalartelefonen. Ingen visuell ledtråd, ingen långsam insikt, ingen pinsam tystnad medan tyngden av det sjönk in… Informationen teleporterades bara in i deras huvuden och berättelsen fortsatte. Så där skriver man inte en berättelse! Särskilt inte i första kapitlet! Ernest Hemingway skulle titta på det här och spotta på det! Jösses, jag läste hela grejen, gnuggade mig i ögonen, läste om den för att försäkra mig om att jag inte hallucinerade, och sedan kom besvikelsen.
Lyckligtvis har appen knappar för att redigera, revidera och skriva om precis där, vilket är smart. Jag ville revidera det så att Nora lägger märke till profilbilden på Julians make medan telefonen fortfarande ringer och på det sättet lägger ihop pusselbitarna. Du vet… lägga till realism, spänning… men ”Revidera” var låst bakom Pro-versionen. Så jag satt fast och stirrade på ett första utkast som kunde skriva en fin mening men inte orkade bygga upp en scen. Tja… nu när det första kapitlet är skrivet är det dags för det andra. SpicyQuill-generatorn frågar vad som händer härnäst och ger dig alternativ för tempo: balanserat, långsamt eller driva handlingen framåt. Det finns också ett flöde i stil med ”Föreslå riktning” som öppnar flera rutor med möjliga idéer för nästa kapitel. En av dem var att de två packade ihop och begav sig till en avskild stuga för att reda ut sina invecklade förflutna. Jag valde det. Förfrågan misslyckades (500). Fantastiskt. Jag skrev om nästa steg själv i fritextrutan. Samma fel. Så nu sitter jag kvar med en berättelse som på ytan har hyfsad prosa, men som jag inte kan fortsätta. Oj… vad ska jag göra med det här nu?
Hyfsat som komplement
Hör här, SpicyQuill kan producera läsvärd vuxenromantik när förutsättningarna stämmer och servrarna verkar samarbeta. Kontrollerna för ton, berättarperspektiv, prosastil och karaktärsbeskrivningar är mer genomtänkta än hos många andra generatörer med en enda uppmaning, men herregud… någon måste sätta sig ner med SpicyQuill.com och lära dem hur man skriver en berättelse. Och jag fattar, min idé var långt ifrån perfekt. Kanske misslyckades den med att förstå berättelsen, men herregud… den kreativa friheten för AI:n att skapa ett mästerverk fanns där, och istället… sabbade den det. Den gjorde det där med förutsägbara resultat som AI alltid gör, och gav mig en massa vackra ord. Det finns faktiskt ett namn för det. Det kallas ”Purple Prose”.
Om du frågar mig, använd SpicyQuill som ett hjälpmedel om du är ute efter hög prosa och är villig att redigera för hand eller betala för att låsa upp redigeringsverktygen. Förvänta dig bara inte att den ska bära den emotionella tyngden eller den långsamt uppbyggda spänningen på egen hand. Experimentera med inställningarna, ge den tydligare nästa steg när förslagen faller platt, och kom ihåg att det fortfarande är du som måste bestämma vart berättelsen ska ta vägen. SpicyQuill tar bara den berättelsen och gör vad den gör. Men ingen AI på marknaden kan mäta sig med en riktig romanförfattare. Om du tror att det här verktyget är till för att göra dig till nästa Charles Dickens eller E.L. James, tänk om – och gå kanske på en eller två kurser i skrivande så att du förstår hur svårt det här egentligen är.
